Vi seglade från Sverige till Australien 2010-2012

Mellan sommaren 2010 till sommaren 2012 seglade vi från Helsingborg till Australien.
 
Genom Kiel kanalen och Engelska kanalen. Över Biscaya utefter Portugals kust över till Afrika. Från Agadir i Marocko till Kanarieöarna. Vidare till Cap Verde över Atlanten till Martinique. Söderöver genom Västindien till Sydamerikas topp och Trinidad. Över Karibiska havet och Panama kanalen till Ecuador och Galapagos, vidare 18 dygn till Franska Polynesien. Genom hela Stilla havet förbi underbara öar som Tahiti, Tonga, Fiji, Vanuatu Nya Kaledonien och till slut Australien. Trots att resan tog två år så känns jorden mindre efter resan än före.
​
Det är helt fantastiskt att man kan sätta sig i en långsam segelbåt och ta sig till andra sidan jorden.
Många kan inte tänka sig att göra en liknande resa eller ens förstå varför man gör den.
 
Frågorna har varit många. Varför tog ni inte flyget? Var ni aldrig rädda? Var ni med om någon storm? Blev det inte långtråkigt?
​
Målet med resan är resan och den går inte att byta ut mot någon flygresa. Att utsätta sig för risker gör vi dagligen, men att utsätta sig för det man inte styr över så som väder och vind och det okända, kan ibland vara uttröttande, men man var sällan rädd. På två år så hade vi inte mer än ett riktigt dåligt väder utanför Niue i Stilla Havet, där vi trodde vi skulle få vila efter ett antal dygn segling, men tvingades fortsätta till Tonga ytterligare ett antal dygn bort. Då visste vi ibland inte vilken kurs vi styrde, hård vind och uttröttning fick en att ifrågasätta om detta var livets mening. Att komma fram till Tongas skärgård och få segla bredvid valar som var lika långa som båten, gjorde att resan var värd varje minut.
 
Nu väl hemma igen med vardagen igen och man ifrågasätter skulle vi göra detta igen? Så blir svaret absolut.