Sol, sol och åter sol. Gud vad tröttsamt!!, nä inte alls. Alla ni som säger att det är så trevligt med årstidsväxlingar. Är inte det något vi hittat på bara för att vi skall tycka att det är så fantastiskt med just sol!?  Här vaknar man dag efter dag med blå underbar vacker himmel. Man behöver inte ens känna sig hysterisk om man ägnar dagen med att sitta framför datorn, för man vet ju att det kommer en ny solig dag i morgon. Men vem vet kanske tröttnar man på den efter ett antal år, men absolut inte ännu. Vissa där hemma verkar ju tro att vädret blir bättre om man röstar på tveksamma partier som inte tycker om utlänningar. Ja, är det inte konstig?, vi träffar på utlänningar hela tiden och dem flesta är trevliga mot oss, trots att vi är just utlänningar. Tänk vad lätt det hade varit om alla var svenskar som åt pannkakor med sylt.
 
Nog om detta resan fortsätter mot mer sol och nya utlänningar med massor av spännande kulturer att bjuda på. Vi sätter på nytt segel och nu mot Figuera de Foz, en skumpig början med mycket Atlantsjö och nya delfiner på besök.  Vi har haft lite problem med vår VHF samt AIS. Räckvidden har varit dålig på framförallt VHF radion, så jag har tillbringat ganska mycket tid i en båtsmansstol, så där 20 meter upp i luften. I början var det ganska läskigt men nu börjar man bli van. Väl framme var även Anette & Krister i sin Alegro 27 samt Kaj och crew Lena i sin Amell 54.
Vidare mot en liten stad vid namn Nazare, här ligger Stefan och Pia som är på väg till Kanarieöarna och kanske vidare. Det roliga var att första gången vi träffades utanför Porto så tyckte jag på något sätt att den där Pia ser ju bekant ut och plötsligt så trillar polletten ner. Vi har jobbat i hopp på Vällingby Ingenjörsbyrå för så där en trettio år sedan. Vadå ´e inte jag tjugotvå längre??  (är inte världen ganska liten ibland)
Dagen efter så gick Lena, Krister, Anette och jag på stadsinspektion. Vi tog en bergbanna upp till en liten by ovanför Nazare, med en strålande utsikt.
På hemvägen till båten fick vi se hur dom släpade in en del av en död val från havet.
Så nu står det på: vilja-se listan. Att få se en levande val och den kommer, var så säkra…
Ut på det blå havet och nästa hamn blir Cascais utanför Lisabon, en trevlig liten förstad med bra ankarmöjligheter. Att konstant vara på resande fot och att se till att allt på båten är tipptopp är inte alltid lätt. Man kommer in i nya hamnar, försöker hitta reservdelar eller människor som kan hjälpa en på ett eller annat sätt. Vi har upptäckt att vårt dieselkraftverk ryker och fått tips att få spridarna justerade. Att skruva ur dem är inte mycket svårare än att byta tändstift på en bensinmotor, men att sedan hitta någon som kan hjälpa en med att justera dem kan vara en heldag på buss, så ni förstår nog varför vi inte är brunare. Den andra biten med segling utefter Portugal är att det är svårt att hitta bra ankarvikar och marinorna tar grymt betalt för en stor båt ca 55- 70 euro per natt. I Cascais stöter vi på Kaj med Crew Lena igen och vi får några trevliga dagar ihop med sightseeing i Lisabon med omnejd och trevliga kvällar med gott portugisiskt vin. Från huvudstaden ner mot sydspetsen går färden vidare nu med Kaj och Lena i släptåg mot Since ytterligare en bra ankarplats, där har vi valvaka. Därefter rundar vi till Algarve kusten och precis bakom första eller kanske andra udden lägger vi oss för ankar med en hög bergvägg som skyddar oss från atlanten. Spännande grottor som urholkats av havets eviga nötning och som växer när tidvattnet rullar ut och blir mindre när det på nytt kommer tillbaka. Vi åkte med Kaj´s ribb efter kusten för att hitta ett lämpligt ställe att komma i land, inte alltid lätt när vågorna rullar på. Precis när man kommer fram till stranden och hoppar ur, kommer en ny våg och spolar upp över jollen med resultat är att alla blir blöta. Utefter ett berg, så är en grotta så stor att vi kan köra in med jollen.”häftigt”.
Vi ligger här i två dygn, för att sedan fortsätta ner mot Lagos. Som var en riktig liten turistort med skansentåg och allt, marinaplatsen blev ytterligare en gång jättedyr. Vi fortsätter mot Portimao här går en flod in vilket gör att vi kan ta oss  in en bit och få skydd från atlanten och ganska snart hittar en strålande ankarplats. Att ankra har sina sidor. Underbart att vakna och kunna ta ett dopp före frukost, mysigt att sitta med en fotogenlampa i sittbrunnen på kvällen och äta sin middag. Men baksidan är att man sitter bara fast med sitt ankar och det kan bli lite stressande när det blåser upp, kanske inte så mycket när man ligger utanför en sandstrand men är det bara hårda berg som blir det första man törnar in i vid eventuell draggning så vaknar man lätt när det börjar tjuta i riggen.
En annan liten maskin vi inte tidigare har haft anledning  att använda  är vår watermaker. Den skall förse oss med dricksvatten ca 70-100 liter per timme är utlovat. Servades i England, innan vi åkte från nationen som ledde den industriella revolutionen, men har sina avloppsrör på utsidan av huset och enkelglasfönster och heltäckningsmattor på toaletten.  Men pubar är dom bra på och tror ni att det kom någon öl eller vatten genom denna lilla uppfinning, knappast, inte den minsta lilla droppe. Så vi fick en ny maskin att sätta up på fixar- listan.
Fördelen med allt detta då vi i största möjliga mån försöker fixa det mesta själva är att man lär sig båten. Jag skruvar och muttrar, Lena säger att jag är duktig och assisterar på bästa sätt. Lena åkte till landet i norr i morse för att träffa Moa, hunden Viggo, sin syster och mor. Jag har flyttat in på Marinan, lågsäsongen har börjat och priset faller drastiskt. Jag har nu en vecka på mig med generatorn som dessvärre inte slutade ryka efter spridarfixet. Förmodligen behöver toppen plockas av och ventilerna slipas, då vi tror att saltvatten kan ha kommit in. Rost gör att de inte håller tätt. Men vi skall börja med en kompressions test.
Watermakern blir förhoppningsvis som ny, efter delar beställda från England. Sedan är det bara lite segelsömnad och nåtning av teakdäck. När detta är klart har nog veckan gått, en och annan pilsner skall jag nog också hinna med. På torsdag är det jazzkväll inne i Portimao tillsammans med Kerstin & Per som bor i en lägenhet härnere, med en utsikt som slår det mesta. Därefter går färden vidare mot Afrika och Marocko, Rabat och Agadir står på listan.Vi kommer kanske att segla tillsammans med Kaj och Lena för det är alltid  skönt att vara lite fler när man kommer in i nya hamnar.  Här är vi utanför EU och efter vad vi har förstått en helt ny byråkrati att vänta med klarering etc. Undrar om killarna har klänning där???
 
Ha det bra tills vi hörs igen…