Vi lämnade Guernsey vid tio tiden och gav oss av mot Biscaya.
Bra segling hela första dagen med 7-9 knops fart.
Natten kom och tidvattnet vände,och farten med den, nu ca 6 knop.
Vi seglade dryga 100 nm ner till en Ö som heter Il Quesant, en liten
Ö precis innan Biscaya och utanför Brest. Vi var trötta och bestämde oss för
att i stället för att få ytterligare 6 timmar tidvatten emot oss, gå in i en vik
och kasta ankar. Klockan var tre på natten. Att angöra en vik i kolsvarta natten
med mycket atlantsjö och dålig sikt är en smula nervöst.
I dessa vatten ligger det alltför ofta fiskenät lite hur som helst.
Men infarten gick bra, enligt pilotboken så skulle det finnas 4 st fasta
bojar att förtöja vid, då ankring inte rekommenderades på grund av dåliga bottenförhållanden.
Klockan fyra så var vi förtöjda vid en av bojarna, men vilken sjöhävning…
Vi kröp till kojs, men det kändes som alla organ inne i kroppen rörde sig i takt med vågorna. Klockan 8,30 så vaknade vi och kände att den värsta tröttheten var borta och att komforten var så dålig att vi lika gärna kunde fortsätta. Vi hade läst att Alderny Race skulle vara ett av de mest strömutsatta passager som finns. Glöm det, mellan ön Il Quesant och en mindre ö på väg ut på Biscaya hade vi enligt GPS en fart på 16 knop, Vattnet såg helt galet ut. till att börja med, virvlar och strömmar från alla håll. Efter ytterligare 20 minuter såg vi vita vågtoppar framför oss och gick in i vågor som var så stora att hela båten sköljdes över.
vi blev blöta trots att vi stod bakom glas i styrhytten.
Nu kändes det som att båten stod stilla när vi gick in i dessa jätte vågor.
På tripploggen gjorde vi bara 2 knop men på GPS fortfarande 10-11 knop.
Skönt att veta att vi hade både tidvatten och vind med oss.
Observera att vi inte hade mer än ca 7 m/s vind. Tänk om det blåst ordentligt,
då skulle inte vi vilja vara där. Vi hade fått information att vädret skulle vara gynnsamt och att vindarna skulle vara nord-västerliga och vrida mot nordöst. Vi hoppads att vinden skulle vrida mot öst för att slippa så mycket sjö från Atlanten,
men tyvärr så förblev vinden NV till N. Med andra ord en ganska rullig överfart och mycket motorseglande, underbart att ha 1100 liter diesel. Resan tog 74 timmar och vi avverkade ca 450 nm. Vi körde tretimmarsvakter, andra dygnet för att få lite sömn.
Nu ligger vi väl förtöjda i La Coruna, norra Spanien, i en alldeles ny marina. Solen är tillbaka och med den också den efterlängtade värmen.
Krister och Anette som seglar sin 28 fots båt kom in nästan två dygn efter oss, men dom har inte samma möjlighet att gå för motor som vi, dom är tuffa. Vi ligger nu här och latar oss och fixar på båten,
igår kväll så var vi ute och åt på en liten fiskerestaurang i en av de trånga gränderna i La Coruna.
Ha det bra tills vi hörs igen